onsdag 31 oktober 2007

Är Amberville årets Duck City?

Nu finns en av förra årets favoriter i pocket, nämligen Lena Anderssons Duck City. En skruvad, surrealistisk historia om (väst)världens undergång. Den utspelar sig i Duck City där Kalle och Kajsa lever. Kalle jobbar på sin farbrors fabrik och oroar sig för sina brorsöner som hamnat lite i dåligt sällskap. Arbetarna i fabriken - som producerar beroendeframkallande snabbmat - får inte betalt i pengar utan i insulin eftersom nästan samtliga är gravt överviktiga och lider av diabetes. Den motsägelsen sätter tonen för hela berättelsen, en knivskarp satir över ett samhälle som är på väg att förgöra sig själv. Liknar inget annat jag läst tidigare och vill man ha något verkligen annorlunda rekommenderar jag den varmt.


En bok som jag precis börjat på är Tim Davys Amberville och jag måste säga att jag redan efter 20-30 sidor drar paralleller till ovannämnda Duck City. Amberville är den första boken i en svit om fyra. Det har redan skrivits en hel del om den, dels för att den är skriven under pseudonym och dels för att den amerikanska förlagsjätten Harper Collins har köpt världrättigheterna till den för 350 000 dollar. Svensk Bokhandel skriver också att "det är första gången någonsin som en svensk bok hajpas på den internationella förläggarhimlen."


I korta drag handlar Amberville om Nicholas Duva, kung i Ambervilles undre värld, som är övertygad om att det finns en Dödslista. Och att han står på den. Allt är över om inte hans namn stryks. Eric Björn får, under hot, uppdraget att åtgärda detta. Hitta listan och stryka Duvan. Klara han inte av det går det illa för hans käraste, Emma Kanin. Eric är skakad och söker genast upp sina gamla kumpaner: Ormen Marek, Tom-Tom Kråka och Sam Gasell. Motvilligt accepterar de att hjälpa sin tidigare ledare, eftersom de uppfattar Dödslistan som ett rykte, en överdriven myt.


Efter som huvudpersonerna är djur blir det i början ganska surrealistisk läsning, ramen för berättelsen är också väldigt serie-tecknings-lik men det är oerhört bra skrivet vilket gör att jag mer än gärna läser vidare. Och funderar på vem som egentligen är författaren?









Inga kommentarer: