Jag får inte...

...Trisse Gejls Patriarken ur huvudet! Den har satt sig där, romanen om en tragisk dansk medelklassfamilj som styrs av faderns tyckanden och tänkanden. Framför allt hans politiska åsikter får den författande dottern (och mig också) att helt vilja vända honom ryggen, och det gör hon också efter att han fullständigt massakerat hennes senaste roman i sin egen tidning! Envisa som åsnor tassar de runt varandra och ger varandra kodade gliringar i media, men inom sig mår båda bara sämre. Han känner sig ensam, saknar sin dotter och sitt barnbarn, som han(naturligtvis) inte får träffa, och hälsan är inte heller vad den varit. Hon å sin sida skriver på en ny roman där hon vill visa på de islamofobiska strömningar som far genom Danmark och Europa, men tröstar sig allt oftare med en flaska vin för att lugna sitt inre...

Elakheter och gliringar staplas på varandra när man inte ser sina egna tillkortakommanden, och som läsare väntar man förgäves på det där lilla, men ack så svåra, ordet förlåt. Patriarken är en stor roman som får en att tänka till och jag tror mig förstå anledningen till dess enorma framgång i Danmark, för den är en modern roman om ömhetstörst och översitteri, och säker också en nagel i ögat på vissa makthavare, inte bara inom politiken. /Diana