Äntligen!

En av mina topp-10 favoriter alla kategorier har kommit i pocket, Ninni Holmqvists Enhet förändrade min värld lite grann när jag läste den första gången.



Vi får följa Dorrit Weger och hennes berättelse om ett liv i ett samhälle där människor i 50-60 års åldern som inte är "produktiva" hamnar på en Enhet. Kulturarbetare, författare, konstnärer och bibliotikarier är några av de som räknas som onödiga och icke-produktiva. Barnlös ska man också vara får då har man tillfört samhället absolut ingenting. Dorrit vet om det här och när hon fyller 50 år så är hon lugn när hon blir hämtad till Enheten. Hon vet inte egentligen vad som ska hända där (det vet ingen men det har sin förklaring i att ingen överlever för att berätta) men hon har förlikat sig med sitt öde.

När hon väl kommer dit visar det sig att det är ett fantastiskt ställe. En värld i världen, hermetiskt tillsluten men med alla tänkbara bekvämligheter, helt gratis dessutom. Underbara restauranger, teatrar, biografer till och med en magnifik trädgård finns på Enheten, det är som att komma till paradiset. Dorrit blir snabbt bekant med några andra "intagna" och framförallt med en man som hon sakta men säkert blir förälskad i. Och då ändras livet i Enheten.

Beskrivningen av livet på Enheten varvas med tillbakablickar på Dorrits liv. Om varför saker och ting blev som det blev och man blir snabbt ganska klar över att hon bara saknar en enda levande varelse från sitt gamla liv och det är hennes hund. Skildringen av den gemenskap, den relation hon hade med sin hund får mig att brista ut i gråt (ja, jag är känslig, men alla som någon gång haft ett husdjur vet hur det kan vara), inte för att det är sentimentalt eller romantiserat utan för att hon så på pricken lyckas beskriva hur det är att ha en vän för livet.

Jag ska inte berätta mer för då förstör jag all spänning men det är en oerhörd bok som på ett lågmält vis skildrar svåra val och egentligen inte ger några svar utan bara ställer frågor. Vem är viktig? Vad är viktigt? Och varför väljer man på ett visst sätt? Trots att det är ett par år sedan jag läste boken tänker jag fortfarande ofta på den och jag säger bara: Läs den!