Boknörd, moi?

Där ser man. Trodde nästan det skulle bli mer än så. Får skärpa till mig. Avslutade för ett par veckor sen Carsten Jensens Vi, de drunknade som jag på något sätt ändå inte blir av med. Som litterär prestation är den ett smärre under. Det skrivs nämligen inga sådana romaner längre. Vi, de drunknade är ett storslaget, ambitiöst epos som spänner över ett sekel, från ca 1850 till andra världskrigets slut. Berättelsen har sin utgångspunkt i det lilla danska kustsamhället Marstal och huvudkaraktärer är själva staden och tre generationer sjömän. Främst handlar det om de tuffa villkoren till havs, hur livet på vågorna formar männen. Scenerna till havs är mästerligt skildrade, många oförglömliga. Kvinnorna i berättelsen är till att börja med i periferin. De stannar på land, sköter hemmet, uppfostrar barnen och väntar på sina män som ofta aldrig kommer hem igen. När väl en kvinnlig karaktär träder in i berättelsen är det betecknande nog hon som tänker se till att männen blir hemma.... Läs Vi, de drunknande! Det tar sin lilla tid, mest på grund av omfånget, men är all möda värt, hälsar Mats i bokhandeln som just nu bl a läser Parasiten av Fredrik Ljung, en av vårens nyheter. Den är en fascinerande inblick i flera världar jag inte känner till. Får säkert anledning att återkomma till den.