
Jag ska dock erkänna att jag i början var skeptisk till henne just för att hon höll på med boxning. Men det var inte fördomen att "tjejer ska inte hålla på med sånt" som gjorde att jag först rynkade lite på näsan åt hennes texter utan det faktum att någon (man eller kvinna) som frivilligt lägger ner tid, entusiasm och engagemang på att slå och bli slagen inte kan ha några vettiga tankar om film, musik, böcker och andra kulturföreteelser. Så fördomsfri är jag...!
Åsa Sandell har bevisat för mig att det visst går att ha intressanta tankar om Cindy Sherman samtidigt som man är professionell boxare.
DN skriver idag om hennes bok Bakom garden och så här presenterar förlaget den:
"Jag har faktiskt aldrig gått tio ronder förut. Mot Laila Ali vek jag ju ner mig redan i femte …"
Men i sin bok går Åsa Sandell alla ronderna. Rakt och osentimentalt berättar hon om sin väg – från framgångsrik amatörboxare som etablerar sig som kulturskribent, till det slutliga steget över till den osäkra internationella proffsbranschen. Som kvinnlig boxare får hon arbeta lika hårt med att överhuvudtaget gå matcher som att vinna dem. Boken handlar om träningen och matcherna, men också om livet utanför ringen. Om att bli vettlöst förälskad. Om att bli förföljd och uppleva skillnaden mellan våld inom och utom ringen. Och om den långa vägen till att våga träda fram ur sitt skal och inse vem man är. Som ung får hon en avgörande fråga av sin tränare: "Är du rädd för att lyckas, Åsa?" I åratal kämpar hon med att finna ett acceptabelt svar. Bakom garden är en bok om att slå sig fri. Rent bokstavligen.
Åsa Sandell, född 1967, har tidigare varit kulturredaktör i Dagens Nyheter och Helsingborgs Dagblad. När hon var 28 år började hon boxas. Efter fyra SM-guld och ett EM-guld inledde hon en proffskarriär, 37 år gammal. Hennes mest uppmärksammade match – mot Muhammad Alis dotter Laila Ali i december 2005 – gjorde henne rikskänd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar