Vi har fått in nya Eva Solo-grejor.
Vattenkaraff, finns med och utan klänning
Här med mycket vårlika färger
Kaff- och tetermos/bryggare
onsdag 26 mars 2008
Mera vår!
Vi har fått in nya Eva Solo-grejor.
Vattenkaraff, finns med och utan klänning
Här med mycket vårlika färger
Kaff- och tetermos/bryggare
Våren är här!
I Bjäre Bokhandel alltså, för övrigt är det inte lika troligt, även om det var vårdagjämning i förra veckan. Men vi är med stora steg på väg mot ljusare och varmare tider, skira ljusgröna löv, ljumma vindar och längre dagar. Och med våren kommer en massa nya, spännade böcker, här är några:
MR TOURETTE OCH JAG av PELLE SANDSTRAK
Catherine Cardinal är död. Allt tyder på att det handlar om självmord. Man vet att hon lidit av depression – och hon har lämnat efter sig ett självmordsbrev.Men för kriminalkommissarie John Cardinal är inte detta bevis nog. Och vem skulle kunna känna Catherine bättre än han? Hon var ju hans hustru.Förkrossad av sorg och skuldkänslor börjar Cardinal på egen hand utreda omständigheterna kring Catherines död, övertygad om att hon blivit mördad. Hans vänner och kolleger misstror hans motiv. Och han börjar få hatfulla brev som hånar honom. Men hans sökande efter sanningen tar snart en oväntad vändning. Han tvingas gå i närkamp med sitt eget förflutna – och med någon som avskyr honom. Cardinal måste oskadliggöra en mördare som kanske inte går att oskadliggöra.
Giles Blunts femte bok, När du läser detta, är en mångbottnad spänningsroman. Med det kylslagna kanadensiska landskapet som fond iscensätter Blunt här ett mörkt psykologiskt drama där människor drivs av sina inre demoner.
MR TOURETTE OCH JAG av PELLE SANDSTRAK
Pelle växer upp i en liten by i Norge. I framtiden vill han bli valfångare eller sportkommentator, äga en Chrysler och kyssa sin egen flickvän. Men saker blir inte som de borde bli. Hans tankar och beteende liknar ingen annans. Magiska tankar och okontrollerade ticks tar över koncentrationen. Ungdomsåren förvandlas till ett konstant tvättande och ett impulsivt beteende med oväntade ljud och avancerade ritualer. Familjen söker hjälp överallt, men ingen vet att sätta namn på beteendet. Pelle överlever ungdomsåren genom att vara bra på att ragga tjejer och spela hockey. Men innerst inne känner han sig som en jubelidiot, och självförtroendet, skolan och betygen försvinner bakom molnen tillsammans med fiskmåsar och flygplan.I vuxen ålder drar Pelles annorlunda beteende honom ännu längre ner. Det tar timmar att tvätta sig, passera dörrtrösklar, ta på och av sig kläderna. Han slutar att tvätta sig och gå på toaletten, och tar istället kilometerlånga promenader för att gå bort sjukdomen. Han flyttar in i en gammal övergiven bil på ett fabriksområde, lever på revbensspjäll och juice. Misären fortsätter, månad efter månad. Tack vare en hög inre energi och sin verbala förmåga klarar Pelle sig ur otaliga situationer. Han förlorar jobb efter jobb, men hittar strax ett nytt, tills sjukdomen åter gör honom för handikappad för att arbeta. En dag hör han ett radioprogram där en professor nämner något som kallas Tourettes syndrom. Pelle blir styv av skräck, mjuk av glädje. Det är som om han hör ett eko från sitt eget liv finns det fler som han?Han skriver ett brev till professorn och berättar om sitt liv. Någon vecka senare möter han samme professor av en slump på Hotell Bristol i Oslo. "Du ska inte vara här, du ska ha hjälp", säger professorn. "Och du ska börja ditt nya liv med att ta en lång dusch." Pelle har då inte duschat eller haft ett längre samtal med någon på över ett år. "Du är 97 procent handikappad, du har 3 procent hopp", fortsätter professorn. Tio år senare är Pelle frisk - så frisk som han vill bli. Så här skriver Lars Edling i DN om boken.
SÖLVE av SUZANNE BRÖGGER
Som tjugofemåring flyttade Suzanne Brøgger in i en gammal skola i en by på västra Sjælland, som alltsedan dess varit hennes utsiktspunkt som författare. Sølve var namnet på en gammal gård, som fanns där innan skolan byggdes. I denna fascinerande blandning av memoar, dagbok, samtidskommentar och historisk skildring berättar Brøgger inte bara om sitt eget liv i byn, utan om byns hela historia ända tillbaka till stenåldern, samtidigt som hon
TAGE DANIELSSONS TID av KLAS GUSTAFSON 
I Tage Danielssons tid tar journalisten Klas Gustafson med läsaren på livsresan från barndomens folkpark via studentspexen i Uppsala till filminspelningarna, böckerna och debatterna.Tage Danielssons tid är ett tidsdokument över en älskad person som gjorde Sverige gladare.
Tage Danielsson var arbetargrabben från Linköping som blev underhållningschef på radion och som i ett långt och lyckligt samarbete med Hans Alfredson skapade en guldålder för svensk humor. Hans försåtligt blida humanism irriterade makten och hans vassa penna delade ut stick till höger och vänster. Sin egen livshållning summerade han med orden "Utan tvivel är man inte klok".
Tage Danielssons tid är en bred och brokig levnadsskildring, rikt illustrerad med såväl privata foton som bilder av välkända och folkkära artister som medverkade i bland annat Svenska Ords uppsättningar. Klas Gustafson skriver kunnigt och underhållande om Sveriges store komiker utan att varken putsa glorian eller försöka få den på svaj.
Tage Danielsson var arbetargrabben från Linköping som blev underhållningschef på radion och som i ett långt och lyckligt samarbete med Hans Alfredson skapade en guldålder för svensk humor. Hans försåtligt blida humanism irriterade makten och hans vassa penna delade ut stick till höger och vänster. Sin egen livshållning summerade han med orden "Utan tvivel är man inte klok".
Tage Danielssons tid är en bred och brokig levnadsskildring, rikt illustrerad med såväl privata foton som bilder av välkända och folkkära artister som medverkade i bland annat Svenska Ords uppsättningar. Klas Gustafson skriver kunnigt och underhållande om Sveriges store komiker utan att varken putsa glorian eller försöka få den på svaj.
NÄR DU LÄSER DETTA av GILES BLUNT
En av mina personliga deckarförfattare, tillsammans med Dennis Lehane, Roslund & Hellström och Arne Dahl. Det är svart och kallt och regnigt, nästan hela tiden och bokens huvudperson, kriminalkommissarie John Cardinal balanserar farligt nära att bli en schablon på missmodig, svår polis, men Giles Blunt klarar den balansen. I den här boken har Cardinales fru dött, efter en längre tids manodepressivitet (något som är smärtsamt skildrat i de andra böckerna) och hon har lämnat efter sig ett självmordsbrev. Men tog hon verkligen livet av sig?
Catherine Cardinal är död. Allt tyder på att det handlar om självmord. Man vet att hon lidit av depression – och hon har lämnat efter sig ett självmordsbrev.Men för kriminalkommissarie John Cardinal är inte detta bevis nog. Och vem skulle kunna känna Catherine bättre än han? Hon var ju hans hustru.Förkrossad av sorg och skuldkänslor börjar Cardinal på egen hand utreda omständigheterna kring Catherines död, övertygad om att hon blivit mördad. Hans vänner och kolleger misstror hans motiv. Och han börjar få hatfulla brev som hånar honom. Men hans sökande efter sanningen tar snart en oväntad vändning. Han tvingas gå i närkamp med sitt eget förflutna – och med någon som avskyr honom. Cardinal måste oskadliggöra en mördare som kanske inte går att oskadliggöra.
Giles Blunts femte bok, När du läser detta, är en mångbottnad spänningsroman. Med det kylslagna kanadensiska landskapet som fond iscensätter Blunt här ett mörkt psykologiskt drama där människor drivs av sina inre demoner.
lördag 22 mars 2008
Boknörd, moi?
Där ser man. Trodde nästan det skulle bli mer än så. Får skärpa till mig. Avslutade för ett par veckor sen Carsten Jensens Vi, de drunknade som jag på något sätt ändå inte blir av med. Som litterär prestation är den ett smärre under. Det skrivs nämligen inga sådana romaner längre. Vi, de drunknade är ett storslaget, ambitiöst epos som spänner över ett sekel, från ca 1850 till andra världskrigets slut. Berättelsen har sin utgångspunkt i det lilla danska kustsamhället Marstal och huvudkaraktärer är själva staden och tre generationer sjömän. Främst handlar det om de tuffa villkoren till havs, hur livet på vågorna formar männen. Scenerna till havs är mästerligt skildrade, många oförglömliga. Kvinnorna i berättelsen är till att börja med i periferin. De stannar på land, sköter hemmet, uppfostrar barnen och väntar på sina män som ofta aldrig kommer hem igen. När väl en kvinnlig karaktär träder in i berättelsen är det betecknande nog hon som tänker se till att männen blir hemma.... Läs Vi, de drunknande! Det tar sin lilla tid, mest på grund av omfånget, men är all möda värt, hälsar Mats i bokhandeln som just nu bl a läser Parasiten av Fredrik Ljung, en av vårens nyheter. Den är en fascinerande inblick i flera världar jag inte känner till. Får säkert anledning att återkomma till den.
fredag 21 mars 2008
Boknörd. Moi?
Där ser man. Trodde nästan det skulle bli mer än så. Får skärpa till mig. Avslutade för ett par veckor sen Carsten Jensens Vi, de drunknade som jag på något sätt ändå inte blir av med. Som litterär prestation är den ett smärre under. Det skrivs nämligen inga sådana romaner längre. Vi, de drunknade är ett storslaget, ambitiöst epos som spänner över ett sekel, från ca 1850 till andra världskrigets slut. Berättelsen har sin utgångspunkt i det lilla danska kustsamhället Marstal och huvudkaraktärer är själva staden och tre generationer sjömän. Främst handlar det om de tuffa villkoren till havs, hur livet på vågorna formar männen. Scenerna till havs är mästerligt skildrade, många oförglömliga. Kvinnorna i berättelsen är till att börja med i periferin. De stannar på land, sköter hemmet, uppfostrar barnen och väntar på sina män som ofta aldrig kommer hem igen. När väl en kvinnlig karaktär träder in i berättelsen är det betecknande nog hon som tänker se till att männen blir hemma.... Läs Vi, de drunknande! Det tar sin lilla tid, mest på grund av omfånget, men är all möda värt, hälsar Mats i bokhandeln som just nu bl a läser Parasiten av Fredrik Ljung, en av vårens nyheter. Den är en fascinerande inblick i flera världar jag inte känner till. Får säkert anledning att återkomma till den.
torsdag 20 mars 2008
Bookrelease, eller som vi säger på svenska: Boksläpp
Det blir det på skärtorsdag mellan 15 och 18 i Bjäre Bokhandel. Mikael Bertmars bok "Dreamvision". Välkommen in och titta på boken och bilder ur den i vårt galleri.
Ni har väl läst Marcus hyllning till Haruki Murakami?
Om inte, scrolla ner och gör det och skynda sen hit, det finns Murakami kvar på rean, en bok som heter "Underground", för endast 98:-. Och den som har is i magen kan ju vänta till lördag för då kostar den bara 49:-, för då är det dags för påskspektakel, missa inte det."I mars 1995 iscensattes ett av de mest djävulska terroristattentaten i modern tid, en gasattack i Tokyos tunnelbana i rusningstrafik. Tolv döda, och de skadade kunde räknas i tusentals. De ansvariga visade sig vara medlemmar av en svårdefinierad auktoritär meditationsrörelse som tror på jordens snara undergång. Anledningen till attacken var att man ville påskynda domedagen. Hur kan man förstå något sådant? Detta är en både nykter och skadande bok om terror, om offer och förövare, av en av världens främsta författare."
Och den var ÄNNU bättre...
än vad jag först trodde, boken ABC, av Ida Jessen. Igår gick Diana och jag och en förtjusande kund som också läst boken, igång i en animerad diskussion "varför gjorde han så?", "hur länge hade hon tänkt på det?", "vad lider hon av EGENTLIGEN?". Ja, jag ska inte avslöja mer, ni måste läsa den själva så det uppstår fler animerade diskussioner. Detta blir nog näst-nästa pocketcirkels bok. /kajsa
onsdag 19 mars 2008
Anteckningar från en hovmästarpulpet
Som Marcus själv skriver här nedan så lämnade han bokhyllorna för vin- och mathyllorna nere på Sand för knappt ett halvår sedan och vi saknar honom här uppe även om vi förstår att han fortsätter att vara en god ambassadör för böcker i allmänhet och Bjäre Bokhandel i synnerhet. Här kommer lite tankar från honom samt en recension av boken: "Fågeln som vrider upp världen" av Haruki Murakami, håll tillgodo. Och om jag får bestämma (och det brukar jag få) så kommer "Marcus anteckningar...." att bli ett stående inslag här på bloggen. /Kajsa------------------------------------------------------------------------------------
Nu är det exakt 139 dagar sedan jag lämnade hyllorna på Sveriges bästa bokhandel för en ny tillvaro vid en hovmästarpulpet. En av mina stora passioner i livet är och förblir böcker i alla dess former, mitt läsande fortsätter men kanske inte riktigt i samma rasande takt som innan. Som en gäst och tillika före detta kund på bokhandeln enkelt förklarade för mig under ett lunchbesök:
– Det spelar ingen roll var du arbetar jag ska ha boktips från dig i alla fall!
Kommentarer som denna värmer mitt hjärta när jag promenerar hem i regnet efter en lång arbetsdag. Min litterära sängkamrat sedan jag slutade på Bjäre Bokhandel har främst varit Haruki Murakamis bok ”Fågeln som vrider upp världen”. Redan under läsandet av de första sidorna av Murakamis nya bok bestämde jag mig för att njuta av boken så länge som möjligt med disciplinerad läsning. Jag bestämde mig för att endast läsa 1 kapitel per kväll och vid en eventuell läsfri kväll(då ett visst socialt umgänge med familj och vänner måste uppehållas)fick jag läsa 2 kapitel nästföljande etc. Kändes som ett fantas
tiskt upplägg då innehållsförteckningen upplyste mig om boken innehöll totalt 72 kapitel. Relativt snart brottades jag dock med min karaktär och erkännas kan att jag vid flertalet tillfällen frångick mina egna principer. Sammanfattningsvis så var dock upplägget en succé för mig att dra ut på njutningen så länge som möjligt!För Er som inte upplevt den förbryllande, drömlika, förvirrande, förtrollande, vackra, fruktansvärda värld som finns i Haruki Murakamis böcker så rekommenderar jag med hela mitt hjärta att göra det snarast! Jag läste Murakamis förra bok ”Kafka på stranden” och kärlek uppstod vid första meningen. Så det var med stor längtan och förväntan jag satte mig ned med denna tegelsten på 740 sidor och började läsa…
Handlingen är svår att återge men utspelar sig i Tokyo och handlar om Toru Okada, en ung man utan arbete och ambitioner som lever ett stillsamt liv med sin hustru Kumiko. En dag får Toru ett förvirrande telefonsamtal från en kvinna när han kokar spagetti. Snart försvinner parets katt spårlöst och kort därefter även Torus hustru. Dessa två försvinnanden utlöser en lavin med förvirrande händelser och udda människor för Toru som alltmer tappar fotfästet i sitt letande efter Kumiko. Handlingen rör sig i gränslandet mellan drömmar och olika verkligheter, mörkret och ondskan är påtaglig men hoppet finns i människans inre och i kärleken. Murakamis berättande påminner mig om Paul Auster(läs!),David Lynch(se!)och Radiohead(lyssna!)eller som baksidestexten beskriver: ”Fågeln som vrider upp världen är en mörk Alice i underlandet och en hårdkokt deckare på samma gång”.
När jag läst klart tegelstenen känner jag mig drogad och tacksam över att fått uppleva litteratur när den är som bäst. Har jag verkligen läst den här boken eller bara drömt? Att Murakamis namn nämns när det diskuteras Nobelpris förstår jag mycket väl och jag kommer inte satsa några större summor i vadslagning hur till vida han kommer att få priset så småningom eller inte. /Marcus
fredag 14 mars 2008
Rean varar ända till påska
I Bjäre Bokhandel vara rean till påskafton oavsett när denna infaller. I år är det extra tidigt och det innebär att det redan nästa lördag är stort påsk-spektakel med kaffe & tårta. Missa inte det! Detta innebär också att vi redan nu har börjat smyga fram lite vårnyheter (och många roliga, vackra påsksaker!) och här är några av dem:Den här boken pratade de om senast igår på Kulturnyheterna:
"Sven Hedin satt i både Svenska Akademien och Vetenskapsakademien. Universitet över hela Europa dränkte honom i hedersdoktorat och brittisk press utnämnde honom till sin tids främste upptäckare. Ingen svensk, vare sig före eller efter honom, har nått samma hjältestatus. Hans framgång var monumental, liksom senare hans fall från piedestalerna. Hedins kärlek till Tyskland, hans förvissning om att Ryssland hotade Europa och hans övertygelse om att han var mannen att ge svenskarna detta budskap satte de första fläckarna på den skinande vapensköld som blev hans då han adlades som siste svensken någonsin. Hans beundran för Hitler och aldrig sviktande stöd för Tyskland under andra världskriget fick hjälteglorian att slockna helt. Axel Odelberg, författare till den kritikerrosade biografin om Sven Hedins gode vän Hertig Larson, berättar den rafflande historien om Sven Hedin - upptäckarhjälten som hittade rätt i geografin men gick vilse i politiken."
Jamie Oliver senaste på svenska heter "Hemma hos Jamie: fyra årstider i köket" och bygger på tv-serien med samma namn. Oerhört inspirerande om ni frågar mig, man riktigt längtar efter att bli bjuden på några av de godsaker han tillagar i sitt vackra kök på landet.
"Den här boken ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det är inget nonsens utan enkel matlagning med härliga smaker, året runt. När jag började skriva hade jag ingen aning om vad det skulle bli för slags recept, men jag blev snabbt mycket inspirerad av ... mitt grönsaksland. Förra året insåg jag att man inte alltid behöver ge sig ut i världen för att få inspiration. Genom att vara hemma och öppen för nya intryck kan man också få nya ideer. Jag gillar att vara hemma i byn där jag växte upp och arbeta med chefen - Moder Natur - i min trädgård och se alla vackra grönsaker komma upp ur jorden. I boken hittar du över hundra recept, en del fakta om plantering och tips om du också funderar på att börja odla!”
Jamie har flyttat ut på landet! I Hemma hos Jamie utgår han från vad naturen för tillfället har att bjuda på. Här finns recept av alla de slag: Vad sags om carpaccio med marinerad bönsallad, varmrökt lax med chilisalsa, svampbruschetta och sallad på avocado och grillade morötter med apelsin och citrondressing för att bara nämna några. Det finns också uppslag med Jamies egna favoritgrönsaker och handfasta odlingstips liksom kapitel om vilt och jakt.
Grattis Björn Runeborg till Sveriges Radios Romanpris
"En vintrig dag i februari 1923 får Miranda syn på Dag Hammarskjöld och hans mor på Östra Ågatan i Uppsala. De går hand i hand, men uppenbarligen inte för att stödja varandra. De förenade händerna är i stället ett uttryck för det intima samtal de för med varandra. Det lyser om dem.För Miranda blir denna syn livsavgörande, och hon vet om det. Hon börjar följa Dag och hans förehavanden och fortsätter med det ända fram till hans död. Han upptar henne, fyller hennes liv och lämnar inte någon plats för Henrik, som älskar Miranda och idoliserar Hammarskjöld. Miranda, Dag och Henrik – tillsammans bildar de en triangel av ovanlig lyskraft.Är Mirandas kärlek på avstånd till Dag renare och fullare än vanlig kärlek? Eller skyggar hon för den möjliga kärleken till Henrik? Båda frågorna kan kanske besvaras jakande, men Dag är samtidigt en roman som inte fullt ut avslöjar sin hemlighet."
Några boktips!
"Den här MÅSTE du läsa" sa Diana till mig härom veckan och stack en pocket i näven på mig, och eftersom jag brukar göra som hon säger ligger den nu på mitt nattygsbord. Så här säger förlaget om boken:"När storstadssingeln Joachim träffar Susan börjar han ett nytt liv. De flyttar ihop och snart föds sonen Jacob. Kanske kunde allting fortsatt så, förälskat och fullkomligt. Men familjelivet blir inte som Joachim föreställt sig och i Susans nyckfulla maktspel har han allt att förlora."
Men först ska jag läsa klart Ulrika Kärnborgs "Myrrha", något jag ser framemot med skräckblandad förtjusning eftersom ämnet är något kontroversiellt."Sedan Hannah var liten har hon vetat att hon är menad för något större, något mer än att bara tjäna som piga. Med sin stolta profil, sin fysiska styrka och stora integritet arbetar hon sig fram i det viktorianska England efter att tidigt i livet ha blivit utkastad hemifrån. Det är hårt att tjäna andra, men Hannah klagar aldrig. Så träffar hon Arthur, gentlemannen med de silkeslena polisongerna, som har ett udda intresse för arbetarkvinnor och en fascination för smuts och arbetarklassens liv. Det blir början på en livslång relation mellan pigan och poeten, slaven och hennes Massa, en relation där spelet mellan underkastelse och dominans ställs på sin spets. Men vem är egentligen slav och vem är egentligen herre? Ulrika Kärnborgs roman om Hannah Cullwicks och Arthur Munbys osannolika kärlekshistoria som kom att kasta sin skugga över Englands societetskretsar ända in på 1950-talet. "
Och efter "ABC" väntar Ray Kluuns "En sorts kärlek", en bok som vid vår bokpresentation i höstas väckte diskussioner till liv bland de som redan läst den. Främst diskuterads om mannen i boken är en omtänksam äkta man eller en egoistisk svinpäls (det ena brukar utesluta det andra) och det ska bli spännande att själv få bilda sig en uppfattning. Det är också en av de böcker som vi ska diskutera på vår nästa pocketbok-träff, den 17 april. Den andra är Ninni Holmqvists "Enhet" som jag skrivit ett ohejdat postitivt inlägg om tidigare. Vill ni vara med på vår träff så ring och anmäl er, eller mejla: info@bjarebokhandel.se , antalet platser är begränsat.”Att En sorts kärlek från första till sista sidan är smärtsam är ett understatement, men den visar sig också vara en av årets allra vackraste böcker. Och tårarna fortsätter att trilla.” (Göteborgs-Posten) Sten och Carmen är det snygga storstadsparet med ett till synes perfekt liv. De är båda unga och framgångsrika inom reklamsvängen, de tillhör Amsterdams innekretsar och är lyckliga föräldrar till en liten dotter. Gott om både pengar och vänner.Men tillvaron vräks omkull när de får beskedet att Carmen har bröstcancer. Medan hon tvingas till att byta ut sin bekymmerslösa livsstil mot en evighet av sjukhusbesök och strålbehandlingar uppför sig Sten sig som den stöttande och förstående maken, på dagarna – på nätterna blir han desto mer hämningslöst utlevande. Plötsligt ställs den notoriskt otrogne rumlaren Sten inför det faktum att hans fru är döende. Hur ser äkta kärlek ut? Hur ska en god make vara?
/Kajsa
måndag 3 mars 2008
Måndag, v 10
Nu har det värsta rea-dammet lagt sig men det finns fortfarande många fynd att göra. Det finns också några platser kvar till onsdag och vår pocket-cirkel-premiär. Vi träffas i bokhandeln kl 19 och under trevliga former (lite vin och nåt att tugga på) diskuterar vi böcker i allmänhet och boken "Fjärilen i glaskupan" i synnerhet. Ring och anmäl dig, 0431-70001.
fredag 22 februari 2008
På tisdag är det REA
På tisdag börjar bokrean och i år har vi - förutom titlarna i vårt fina blad - plockat extra många böcker ur vårt eget lager. Massor av roliga och intressant titlar som troligtvis inte finns med på någon annan rea. Romaner, biografier, lyrik, fackböcker, barn- och ungdomsböcker och deckare.
Böcker om konst, yoga, stickning, bakelser, gamla skolplanscher, grafisk design, tryckfrihet och buskrosor och mycket, mycket mer. Vi har allt och lite till. Kom in och botanisera och fynda. De bästa rea-böckerna hittar du hos oss.
Böcker om konst, yoga, stickning, bakelser, gamla skolplanscher, grafisk design, tryckfrihet och buskrosor och mycket, mycket mer. Vi har allt och lite till. Kom in och botanisera och fynda. De bästa rea-böckerna hittar du hos oss.
onsdag 20 februari 2008
Äntligen!
En av mina topp-10 favoriter alla kategorier har kommit i pocket, Ninni Holmqvists Enhet förändrade min värld lite grann när jag läste den första gången.Vi får följa Dorrit Weger och hennes berättelse om ett liv i ett samhälle där människor i 50-60 års åldern som inte är "produktiva" hamnar på en Enhet. Kulturarbetare, författare, konstnärer och bibliotikarier är några av de som räknas som onödiga och icke-produktiva. Barnlös ska man också vara får då har man tillfört samhället absolut ingenting. Dorrit vet om det här och när hon fyller 50 år så är hon lugn när hon blir hämtad till Enheten. Hon vet inte egentligen vad som ska hända där (det vet ingen men det har sin förklaring i att ingen överlever för att berätta) men hon har förlikat sig med sitt öde.
När hon väl kommer dit visar det sig att det är ett fantastiskt ställe. En värld i världen, hermetiskt tillsluten men med alla tänkbara bekvämligheter, helt gratis dessutom. Underbara restauranger, teatrar, biografer till och med en magnifik trädgård finns på Enheten, det är som att komma till paradiset. Dorrit blir snabbt bekant med några andra "intagna" och framförallt med en man som hon sakta men säkert blir förälskad i. Och då ändras livet i Enheten.
Beskrivningen av livet på Enheten varvas med tillbakablickar på Dorrits liv. Om varför saker och ting blev som det blev och man blir snabbt ganska klar över att hon bara saknar en enda levande varelse från sitt gamla liv och det är hennes hund. Skildringen av den gemenskap, den relation hon hade med sin hund får mig att brista ut i gråt (ja, jag är känslig, men alla som någon gång haft ett husdjur vet hur det kan vara), inte för att det är sentimentalt eller romantiserat utan för att hon så på pricken lyckas beskriva hur det är att ha en vän för livet.
Jag ska inte berätta mer för då förstör jag all spänning men det är en oerhörd bok som på ett lågmält vis skildrar svåra val och egentligen inte ger några svar utan bara ställer frågor. Vem är viktig? Vad är viktigt? Och varför väljer man på ett visst sätt? Trots att det är ett par år sedan jag läste boken tänker jag fortfarande ofta på den och jag säger bara: Läs den!
Slutet är här - i storpocket
Alltså slutet på Millennim-trilogin, Stieg Larssons oerhörda succé-svit om Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander. Nu kommer Luftslottet som sprängdes i stor-pocket. Det är längesedan en bok/böcker blev en sådan veritabel succé, både hos publik och kritiker. Så om du ännu inte har läst Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes så har du en häftig resa framför dig. Ta chansen att läsa alla i ett svep nu när samtliga titlar finns i det behändiga storpocket-formatet.
tisdag 19 februari 2008
Snart REA
Sen ett par år tillbaka har vi en alternativ rea, tillsammans med Partille Bokhandel och Bokhandeln Laholm. En annorlunda rea med böcker som vi handplockat för att passa kunderna i våra butiker. Vi har tillsammans valt att presentera ett antal kvalitetstitlar. Böcker som blivit klassiker, sådana som väckt känslor, givit inspiration eller nya läsupplevelser. Litteratur man vill kunna återvända till, plocka fram ur bokhyllan och försjunka i.
Kom in till oss under årets stora bokrea. Botanisera och fynda. Vi har mycket mer.
Årets rea startar tisdag 26 februari kl 09.00. Välkommen in och hämta vårt reablad och lägg en beställning redan nu!
Kom in till oss under årets stora bokrea. Botanisera och fynda. Vi har mycket mer.
Årets rea startar tisdag 26 februari kl 09.00. Välkommen in och hämta vårt reablad och lägg en beställning redan nu!
Den här håller mig vaken om kvällarna
Som det nog har sagts tidigare i den här bloggen så lämnade Stieg Larsson och Millennium-trilogin ett gigantiskt hål efter sig i spännings-genren. Ett hål som inte låter sig fyllas så lätt. Arne Dahls serie om A-gruppen funkar och så även Roslund & Hellströms serie om den Siw Malmqvist-älskande kriminalkommissarie Ewert Grens och hans kollegor men annars är det ganska tomt.Därför är det extra glädjande när man ganska håglöst tar tag i en nyutkommen bok och tänker "ja ja, jag ger den 30 sidor, så får vi se" och sen upptäcker att man inte kan lägga ner den, att man läser 130 sidor istället och tycker att det är BRA.
Till skogs av Tana French bryter inte speciellt ny mark, det är en traditionell polis-roman med två kriminalare i huvudrollerna Rob Ryan och Cassie Maddox. De ska utreda Katy Devlins död, en tolvårig flicka som mördats i skogen intill en arkeologisk utgrävning. Som en parallell-historia går Rob Ryans egna förflutna, nämligen att han som 12-årig pojke sprang i samma skog och lekte med två kompisar. Han hittades så småningom, pressad mot en trädstam med minnet totalt utsuddat, närmast katatonisk och hans två vänner återfanns aldrig.
Har Katy Devlins död något med Robs förflutna att göra och isåfall vad? Är det värt att riskera sitt och sin partners jobb och karriär bara för att få vara kvar på fallet?
Vad som gör den här boken lite extra är fördjupningen i karaktärerna, svärtan i berättelsen och de väl utmejslade detaljerna. Man vill helt enkelt veta mer för man bryr sig om både Rob och Cassie.
måndag 18 februari 2008
Ständigt denna Reine
Reine Brynolfsson alltså. Honom och hans olika rollfigurer kan man inte få för mycket av, därför missar vi inte Kungamordet i SVT1 kl 20:30 ikväll, del 1 av 4. I denna fristående uppföljare till Kronprinsessan skiftar nämligen fokus från den unga miljöministerna spelad av Alexandra Rapaport till finansminsterna Gert Jakobsson spelad av ingen mindre än Reine Brynolfsson. Redan i förra serien så glänste han i sin biroll som manschauvinistisk, maktfullkomlig svinpäls så vi har stora förväntningar när han nu tillåts ta ännu mera plats.Om de bara lyckas förmedla hälften av den hemska, förtätade, under-skinnet-otäcka-men-samtidigt-spännande stämning som finns i boken så blir det oerhört bra.
Kronprinsessan som visades i SVT 2006 blev en stor tittar- och kritikersuccé med Alexandra Rapaport som den unga frispråkiga miljöministern som snubblade och föll i regeringslabyrinterna. I Kungamordet spelar Reine Brynolfsson återigen finansminister Gert Jakobsson som nu står i centrum på sin hänsynslösa väg mot landets mäktigaste ämbete - statsministerposten.
När handlingen börjar befinner vi oss på valnatten 2006 på socialdemokraternas valvaka. Valet är förlorat, och kampen om makten över partiet börjar i samma ögonblick. När avgående statsminister Viksten bestämmer sig för att stanna kvar som partiledare blir det startskottet för ett spel bakom kulisserna som syftar till att ersätta honom med just finansminister Gert Jakobsson. Statsministern bestämmer sig för att locka tillbaka sin unga miljöminister Charlotte Ekeblad till sin sida och tillsammans tar de upp striden om makten.
torsdag 14 februari 2008
Bjäre Bokhandel uppfinner hjulet och startar en läsecirkel
För det känns ju inte speciellt nyskapande att en boklåda startar en läsecirkel och vi har ju redan en välfungerande sådan men vi vill göra nåt mer. Ge er en chans att prata av er och dela med er av er läsupplevelse. Tanken är att vi träffas 4-5 gånger om året och under lediga former diskuterar boken vi läst (alltid en pocket) och den första träffen äger rum onsdagen 5 mars kl 19. Det kostar 100:- (om du redan har boken blir det bara 50:-) och då får du lite vin och nåt litet att tugga på samt förhoppningsvis intressanta diskussioner och tankar kring boken "Fjärilen i glaskupan".Anmäl dig på info@bjarebokhandel.se eller ring 0431-70001. Vi har begränsat antalet deltagare eftersom tanken är att vi ska kunna sitta alla tillsammans och diskutera.
tisdag 12 februari 2008
Lite mer om David Sedaris
Hans svenska förlag presenterar honom så här och han skriver bland annat i The New Yorker. Och så här skriver Eva Johansson i Svd 11 juni 2007
"Någon gång i mitten av 90-talet råkade jag snubbla över en berättelse kallad ”SantaLand Diaries”, av den för mig då helt okända humoristen David Sedaris. Den handlar om hur Sedaris får anställning som grönklädd tomtenisse under ett par hektiska julveckor på det gigantiska varuhuset Macy‘s i New York. Jag skrattade så häftigt att jag nästan inte lyckades läsa ut den. Sedan dess är jag fast. Jag har slukat hans fem böcker (alla bestående av mer eller mindre självbiografiska berättelser), läst hans krönikor och lyssnat till hans radioframträdanden – samt hört honom sjunga reklamjinglar i en skrämmande perfekt imitation av Billie Holiday. David Sedaris är helt enkelt en av de roligaste människor jag vet."
Läs hela texten här.
"Någon gång i mitten av 90-talet råkade jag snubbla över en berättelse kallad ”SantaLand Diaries”, av den för mig då helt okända humoristen David Sedaris. Den handlar om hur Sedaris får anställning som grönklädd tomtenisse under ett par hektiska julveckor på det gigantiska varuhuset Macy‘s i New York. Jag skrattade så häftigt att jag nästan inte lyckades läsa ut den. Sedan dess är jag fast. Jag har slukat hans fem böcker (alla bestående av mer eller mindre självbiografiska berättelser), läst hans krönikor och lyssnat till hans radioframträdanden – samt hört honom sjunga reklamjinglar i en skrämmande perfekt imitation av Billie Holiday. David Sedaris är helt enkelt en av de roligaste människor jag vet."
Läs hela texten här.
Naken i Förslöv
Nja, inte riktigt sant men Naken är namnet på en av mina favoritböcker som jag bloggat om här och jag blev verkligen glad när jag såg det här. Och i nästa ögonblick fick jag mejl ifrån teaterförening som meddelar att "Det sista ni hör från mig" ska spelas i Förslöv den 24 februari kl 18. Vilken lycka! Biljetter finns att köpa i Sandbäckskiosken, Bjäre Bokhandel och Torekovs bibliotek.
David Sedaris är kanske USA:s just nu roligaste författare och komiker, han skriver krönikor för bl a Esquire och The New Yorker, är radiopratare i National Public Radio, uppskattad Lettermangäst, grammynominerad och har skrivit ett flertal böcker och pjäser, däribland Naken som nyligen utkommit på svenska. Nu turnerar Riksteatern med den kritikerrosade föreställningen Det sista ni hör från mig, som bygger på texter ur hans genombrottsbok Barrel Fever.
måndag 4 februari 2008
Veckans gäst
Åsa Grennvall är författare och illustratör och så här sägs bland annat om henne:"Åsa Grennvall använder sig av serier som en del av sitt konstnärliga uttryck. Grennvall arbetar, som man får anta, självbiografiskt och de kan ofta verka väldigt utlämnande. Grennvall säger själv att hon inte berättar allt, och att de faktiska händelserna underordnar sig det konstnärliga uttrycket, så att det blir hennes egen sanning.
På våra frågor svarar hon så här:
Favoritbok, alla kategorier och varför?
Jag får nog ta och välja "Touching from a distance" av Deborah Curtis. Jag tycker väldigt mycket om att läsa självbiografier och biografier av både kända och okända människor. Joy Division är en av mina absoluta favoritgrupper, och deras musik har betytt mycket för mig. Jag gillar att det inte är någon journalist eller författare som har skrivit denna biografi om den ikon som Ian Curtis har blivit, utan hans fru. Det gör boken väldigt mänsklig och genuin istället för en biografi som annars lätt skulle blivit en mytisk onyanserad hyllning till sångaren.
När läser du?
Jag planerar ofta in mitt läsande. Jag avsätter tid för det; skriver nästan in det i almanackan. Jag slöläser sällan i sängen eller så. Jag läser nästan aldrig böcker som är avkopplande, utan böcker man går upp varv av istället för tvärtom, så att läsa innan jag ska somna är inte bra för min del.
Hur läser du?
Koncentrerat.
Varför läser du?
För att lära mig saker, få inspiration och det är intressant att ta
del av andra människors tankar, känslor, liv och fantasi.
lördag 2 februari 2008
Undersökning avslutad
12 personer har svarat på våra frågor om läsning, kanske inte det bästa underlaget för en omfattande empirisk undersökning men så här blev resultatet (flera svar på samma fråga var tillåtet):
VARFÖR läser du?
100% (12) Livet skulle bli oerhört svårt om jag inte fick läsa
8% (1) För att bilda mig
25% (3) För att bli road
8% (1) Annat
HUR läser du?
27% (3) Hela tiden, varsomhelst
54% (6) Snabbt och lätt när jag väl gör det
10% (2) Sakta, måste ha lugn och ro
9% (1) Annat
VAR läser du?
72% (8) I sängen innan jag somnar
18% (2) På bussen/tåget
45% (5) I soffan istället för att titta på tv
27% (3) Annat
Sammanfattningsvis kan man då säga att vi har 12 st som läser vår blogg och att majoriteten av dem inte skulle klara ett liv utan böcker, de läser snabbt och lätt och helst i sängen innan de somnar.
VARFÖR läser du?
100% (12) Livet skulle bli oerhört svårt om jag inte fick läsa
8% (1) För att bilda mig
25% (3) För att bli road
8% (1) Annat
HUR läser du?
27% (3) Hela tiden, varsomhelst
54% (6) Snabbt och lätt när jag väl gör det
10% (2) Sakta, måste ha lugn och ro
9% (1) Annat
VAR läser du?
72% (8) I sängen innan jag somnar
18% (2) På bussen/tåget
45% (5) I soffan istället för att titta på tv
27% (3) Annat
Sammanfattningsvis kan man då säga att vi har 12 st som läser vår blogg och att majoriteten av dem inte skulle klara ett liv utan böcker, de läser snabbt och lätt och helst i sängen innan de somnar.
onsdag 30 januari 2008
Heja Tobias!
Ni vet väl att vi alldeles runt hörnet (nåja, mellan Boarp och V Karup, i Sönnertorp) har vårt alldeles eget gastronomiska vattenhål, nämligen matstudio Era 10:3, som drivs av Tobias och Ulrika Millqvist. Ikväll på TV4 kl 21.00 bänkar vi oss och håller tummarna för att det går vägen för Tobias och han kommer på en mycket välförtjänt första-plats. Heja Tobias!
lördag 26 januari 2008
Boklördag
DNs tema Boklördag hade uppehåll över jul- och nyår och jag var rädd att de tagit bort det helt och hållet, (van vid medias ovilja att hålla fast vid någonting som inte får skyhöga tittar- läsarsiffror efter andra veckan) men från och med förra veckan är Boklördag tillbaka igen. Högst på listan idag ligger den här boken, "Vi, de drunknande" av Carsten Jensen. Den har sålt över 100.000 ex i Danmark och det var precis två danska gentlemen inne i butiken och sa att det är en "dejlig bog", mycket spännande.
Såhär presenterar förlaget boken:
"En storslagen roman om fyra generationers sjömansliv från mitten av 1800-talet till slutet av andra världskriget, berättad i en kraftfull vi-form. Den utgår från Marstal på Ærø söder om Fyn, en avlägsen plats i en liten nation. Därifrån drivs männen av sin längtan ut på världshaven och några blir borta för alltid. Havet kräver sitt pris också av kvinnorna som går hemma i ovisshet om vilka öden deras söner och män gått till mötes, av barn som blir föräldralösa och av sjömän som kommer hem igen. Laurids, den dristige, blir aldrig sig själv efter att ha varit med om en förnedrande och fruktansvärd förlust i dansk-tyska krigets första sjöslag. Sonen Albert letar efter sin försvunna far på öarna i Stilla havet men kommer hem med ett skrumphuvud och Knud Erik som har huvudet fullt av Alberts skrönor ställs inför ett moraliskt omöjligt val under andra världskriget. Det är män som lever i ständig kamp med havet, med varandra och med de kvinnor de älskar, men först och främst med sina egna mörkare sidor."
torsdag 24 januari 2008
Veckans gäst
.....är Täppas Fogelberg, en av mina absoluta favoriter när det kommer till media-personligheter. För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om hans nya bok, som kommer senare i vår och jag lyssnar alltid på Ring P1 när det är han som är programledare. Nu har han också svarat på våra frågor angående böcker och läsning och så här tycker han:Hej Kajsa
Var, hur och varför jag läser?
VAR som helst läser jag om det bara finns färska batterier i apparaten eller något av barnen inte lagt vantarna på mina öronmusslor och det betyder att svaret på HUR jag läser är att jag läser genom att lyssna. VARFÖR jag läser vet jag inte men jag antar att det är ett slags behov, ja jag är läsknarkare.
Det är bra med alla de ljudböcker som kommer nu, jag har själv just avslutat inläsning av min kommande bok som alltså kommer både som vanlig pappersbok och som ljudbok, men egentligen föredrar jag Tal- och Punktskriftsbibliotekets neutrala inläsningar. Jag vill ju ha texten till mitt huvud utan krumbukter. Det finns mellan 70 och 80.000 sådana inlästa böcker. en tränad skådespelarröst kan stundom stå i vägen för en text även om det är så nära ljudbokshimlen man kan komma när Torgny Lindgren läser "Ormens väg på hälleberget". Men å andra sidan är han heller inte skådis.
Just nu är jag väldigt trött på svenska deckare med poliser som har migrän och bråkar med sin fru eller man istället för att tampas med mörkret där ute och som underhålling föredrar jag Lee Childs böcker om Jack Reacher, han har aldrig migrän och gör det han måste göra, eller Thomas Harris böcker om genomsjuka psykopater som äter upp hela familjer.
En bok som stannat i huvudet från förra året, eller var det året innan, är den danska "Undantaget" av Christian Jungersen och så älskade jag Åsa Linderborgs "Mig äger ingen".
Många hälsningar
täppas fogelberg
Ett Halleluja!-moment
Har haft en lyx-förmiddag och spenderat tid i skogen tillsammans med min hund och mannen på bilden, Jörgen Thynell. En av mina absoluta förebilder och inspirationskällor när det handlar om relation människa-hund (som inte alltid är helt okomplicerad). Jörgen har arbetat aktivt med hundar i större delen av sitt liv, framförallt på olika brukshundsklubbar och med sitt arbete som hundförare inom tullen. Han föreläser och håller kurser och förra hösten sammanfattade han sitt "tänk" i boken Grunden med hunden, där han tillsammans med Pernilla Hanke sätter ord och bild på sin filosofi.Första gången jag hörde honom var på en teori-kurs på brukshundsklubben i Ängelholm. Jag var där som osäker, nybliven hundägare för att "lära mig några enkla trix" så att jag skulle kunna verka i fullständig symbios med min hund och ha den med över allt - lös förstås - och den skulle lyda min minsta vink. Ja, ni hör själva, hur fel ute jag var. För var och en som har den minsta kunskap om hundar vet att det ligger ganska mycket och regelbundet arbete bakom en lydig och lyhörd vovve. Jörgens föreläsning den dagen var dock ett halleluja-moment för mig, jag började förstå hur man ska göra för att nå dit man vill och framförallt att det finns stora chanser att man lyckas.
Det är nämligen en av Jörgens storheter, förmågan att förklara på ett lätt och konkret sätt, att omsätta sina teorier i praktisk verklighet. Jag och min söta Buffy har det rätt bra tillsammans och det mest funkar men det här med att komma på inkallning har inte varit hennes paradgren. Och det enda som jag egentligen hade som mål när jag skaffade hund var långa, härliga promenader i skog och mark och vid havet, med en lös och lycklig hund i min närhet som inte drar iväg efter allt med fjädrar och päls.
"Skulle hon tänkt på innan hon skaffade en jakthund", kanske någon tycker. Och ja, det skulle jag men samtidigt så springer ju inte arbetande jakthundar omkring som feltända fyrverkeripjäser och skrämmer bort de djur som ska skjutas (då blir de inte gamla i gamet), utan det går ju att ha disciplin på djur som genetiskt är gjorda för att jaga.
Så, därför ringde jag upp Jörgen för ett tag sedan, beklagade mig och bad om en privatlektion och det är alltså den jag och min hund har haft idag. Och jag kan inte sätta ord på känslan som infinner sig när jag efter bara 10-15 minuter faktiskt ser RESULTAT. Hon gör som hon ska. Och vad som är ännu häftigare är att Jörgen säger saker som "nästa gång du stannar henne, kalla då in henne så kommer hon att komma och förmodligen slicka sig om munnen." Och sen GÖR hon just det, stannar, kommer och slickar sig om munnen. Fatta att man blir helt såld.
Nu är jag inte helt uppe i det blå, jag förstår att de flesta hundar inte är så kompliceratde och att just momentet att slicka sig om munnen är nåt de gör för att visa undergivenhet, så Jörgen är inte synsk på det sättet, han är bara otroligt duktig på att "läsa" hundar och deras språk.
Så om ni har hund själv, valp eller en äldre hund, eller om ni känner någon som brukar beklaga sig om olika saker, hundar som skäller på grannen, som tigger mat, som morrar i tid och otid, eller om ni bara vill veta hur ni ska göra för att både ni och hunden ska må bättre och ha det roligare ihop, köp Jörgens bok, där finns alla svaren.
Och ser ni någon som springer som besatt efter en rävröd mellanstor vovve nere vid stranden, och för full hals skriker "NEJNEJNEJ" så är det bara jag. Och bli inte rädda för det är bara ett moment på vägen mot full harmoni och lugna, lyckliga promenader.
/Kajsa
tisdag 22 januari 2008
SUPERSHOW!
SUPERSHOW! med Rut & Knut & Lilla Tjut av Carin & Stina Wirsén har fått Expressens Heffaklump - STORT GRATTIS! Showen som innehåller en skön blandning av allt från rock till flamenco finns både i bokform och på CD, och den senare börjar bli mer och mer populär hemma, även om det kanske är jag snarare än treåringen som gillar den bäst... I dessa tider när Operafeber råder i Båstad måste jag bara få delge er Rut & Knuts syn på dylika tillställningar (finns på CDn)
På operan är det ingen som pratar,
alla sjunger också när dom tjatar,
skrattar, bråkar, gråter eller fnissar.
Jag tror att dom sjunger också när dom kissar.
Här måste jag stå på en balkong.
Knut, stå inunder och sjung en sång
om att du älskar mej så in i norden,
att jag är den bästa kvinnan på jorden.
Jag vill inte sjunga sådana sånger
till knäppa tjejer som står på balkonger.
Jag vill röva bort dej till min lilla håla
och bjuda dej på praliner och kola.
/Diana
söndag 20 januari 2008
En fantastisk bok
Nu har jag läst klart och känslan jag hade efter bara 20-30 sidor höll hela vägen. Jag, som alltid brukar ha svårt att frigöra mig från omdömen och recensioner, håller inte alls med Sara Gordan i DN som bland annat säger att det är "uppenbart att författaren inte haft några konstnärliga ambitioner utöver att skildra familjeklichéer" och "ibland är det omöjligt att inte gäspa".FelfelFEL! - tycker jag - för mig blir hennes språk konstnärligt eftersom det ytterligare förstärker den sorg, misströstan och förtvivlan som präglar boken nästan hela tiden.
Från början till slut är det egentligen bara kärleken mellan Anna och Sal som ger en nåt hopp, allt annat känns rätt förtvivlat. Allt ifrån omgivningens oro "men, blir det inte lite svårt med två så gamla barn?" och med hänvisning till Sals ursprung i Chile "ska ni inte välja nåt annat land, som Korea, istället, blir det inte för nära med Sydamerika?", till den frustration som redan efter några dagar smyger sig på Anna. Kommer det här verkligen att fungera? Vad är det för fel med José? Hon pendlar mellan hopp och förtvivlan, tröstar sig med "bara vi kommer hem, bara vi kommer in i våra rutiner", något som senare skall visa sig inte alls hjälper, tvärtom eskalerar problem ju längre tiden går. Och när de efter många turer och år får bukt med Josés sjukdom så är det Abéls tur att leva ut sin frustration genom skolk och missbruk.
Utan att avslöja för mycket så är det ett veritabelt helvete familjen går igenom och jag förstår inte hur Anna klarar sig utan att gå under. Visst, det är inte bara hon som är förälder men det är mot henne som allt hat och alla hårda ord och handlingar riktar sig. Sal, pappan, har en helt annan relation till pojkarna. Trots att han inte kan stoppa deras destruktiva handlingar så får han iallafall deras kärlek, ömhet och respekt.
Det är verkligen en förtvivlad, bottenlöst sorglig historia och jag blev oerhört berörd. Mest eftersom jag aldrig någonsin trott att man inte kan älska sitt barn, adopterat eller biologiskt. Visst förstår jag att man kan avsky omständigheter och handlingar, men den själva grundläggande KÄRLEKEN, att den inte skulle finnas känns omöjligt. Astrid Flemberg-Alcalá visar med sin bok att det kan vara så och hon gör det på ett smärtsamt övertygande sätt.
fredag 18 januari 2008
Veckans gäst
Är Belinda Olsson, journalist och krönikör på Aftonbladet, författare och nykläckt programledare för Belinda som går på TV8, måndagar kl 22.10. Nu på måndag möter hon Janne Josefsson och Katrin Schulman, samt laddar för sin debut som stå-uppare på Norra Brunn.
Sitt stora genomslag fick hon med boken Fittstim som hon tillsammans med bland andra Linda Skugge skrev 1999. Fittstim som är en antologi med feministiska texter satte igång en debatt inte bara i Sverige utan i hela norden och fick Ulf Lundell att byta förlag (!). Nu jobbar Belinda på Aftonbladet samt på TV8 och dessutom skriver hon böcker. Semi-självbiografiska kan man nog kalla serien om Agatha Hansson, skjutjärnsjournalist på en kvällstidning som försöker få ihop sitt karriärsug med kärleken till sambon och deras nyfödda barn. En värdig representant för chick-lit-genren.
På våra frågor om sitt läsande svarar Belinda såhär:
Favoritbok, alla kategorier:
Garp och hans värld. Men jag har inte vågat läsa om den eftersom jag är så rädd att min upplevelse skulle blir en helt annan än när jag läste den som 17-åring. Då blev jag helt förtrollad, både av berättelsen men framförallt av hur rolig den var. Att gapskratta rakt ut i en bok är magiskt.
Varför läser du?
Det är en sorg att det blivit så lite sedan jag blev tvåbarnsmamma och själv började skriva för jag har alltid läst som en dåre annars. Jag läser för att det ger mig idéer och är avkopplande och mysigt.
Hur läser du?
Snabbt.
När läser du?
I sängen eller soffan, helst när jag är själv hemma, med en godisskål på magen.
Fjärilen i glaskupan
Johan Croneman skriver i DN idag om sin upplevelse av filmen Fjärilen i glaskupan. Han berättar att han blev så rörd att han började gråta. Jag blir så berörd av hans text att JAG börjar gråta av den (kanske säger mer om mig än om hans text, men vi ska nog inte öppna den dörren nu). Nåväl, filmen Fjärilen i glaskupan är baserad på en bok med samma namn och den handlar om Jean-Dominique Bauby, som efter ett slaganfall den 8 december 1995 hamnar i en situation där han hela hans kropp utom ögonen slutar fungera. Efter ett tag blir även det ena ögat sämre och läkarna syr ihop det (!). Något som, enligt Johan Croneman, skildras oerhört traumatiskt och klaustrofobiskt i filmen. Med bara ett öga som enda fungerade kommunikation med omvärlden lyckas Jean-Dominique Bauby tillsammans med förlagsredaktören Claude Mendibil skriva en bok. I korta och klara meningar, där tonfallet kan skifta mellan ironi och sorgset vemod, som när han nämner sina barn, berättar han om ensamheten i glaskupan. Jag håller helt med Johan Croneman när han säger att man aktar sig noga för att klaga över sina egna små futtigheter efter att ha sett filmen. /kajsaBoken kom ut på svenska redan 1997 men relanseras nu i samband med filmen.
torsdag 17 januari 2008
Nya titlar i cirkeln
Vi har satt in några nya vår-titlar i cirkeln, bland annat den här.
"Nudelbagaren är ett lysande stycke "röd humor", en vass och rolig roman om livets absurditeter och grymhet i det moderna Kina."
onsdag 16 januari 2008
Det heliga moderskapet
Det känns som debatten kring det Heliga Moderskapet alltid är mer eller mindre aktuell och de senaste veckorna har det tagits upp bland annat på SVT. Mötet , ett program där en person väljer - utifrån ett specifikt ämne - en annan person för ett samtal. Just det programmet jag tänker på är mötet och samtalet mellan Astrid Trotzig, författare och Åsa Grennvall, illustratör. Det hadlade om just moderskapet och det var Astrid Trotzig som valt att träffa Åsa Grennvall eftersom hon var nyfiken på den bild av moderskap och i det här Åsas relation med sin mamma. Efter en inledning där Astrid berättar om sina tankar kring moderskap utifrån sina egenskaper som adopterad får vi se när Astrid och Åsa träffas och börjar prata.Jag satt som trollbunden från det ögonblick när Åsa Grennvall berättar att hennes mamma sagt till henne att: "Vi behöver inte varandra, du behöver inte mig och jag behöver inte dig." Åsa säger också att "jag kan acceptera att JAG inte behöver min mamma, men att HON inte behöver mig, det känns hårt." Och visst, man bara ska älska sin barn, en villkorslös, oändlig kärlek som alltid ska finnas där och övervinna allt. Men så är det inte för alla.
Så är det definitivt inte för Anna och Sal, som har adopterat två små pojkar från Colombia. I Astrid Flemberg-Alcalás bok "Och vet inte vart" beskriver författaren hur den oerhörda glädjen i att äntligen ha fått barn sakta men säkert övergår i en annan upplevelse. Den onämnbara, fruktansvärda känslan att inte knyta an, att inte fullständigt och innerligt älska sitt barn. Kanske den största synden av alla?
Jag har bara precis börjat läsa men erkänner att jag även här är fångad direkt. Framförallt av temat, som onekligen fascinerar, men även av hur hon skriver, väldigt poetiskt, lätt och bitvis flyktigt men ändå konkret och hudlöst nära, en dov mollton ligger monotont svävande över raderna, som ett slags varsel om vilken svärta som komma skall.
Förlagspresentation:
"Inte för Anna och Sal i Astrid Flemberg-Alcalás bok "Och vet inte vart" som handlar om deras liv med sina barn, två adopterade pojkar från Colombia. Om att den oerhörda upplevelsen att äntligen få barn sakta men säkert övergår i nåt annat, en onämnbar, skamlig känsla att inte knyta an, att inte älska sitt eget barn.
När paret Anna och Sal är på väg till Colombia för att adoptera två bröder, tre och fyra år gamla, känner Anna oron och paniken komma krypande. Tänk om barnen är sjuka, rädda eller helt enkelt inte vill följa med? Helst vill hon bara vända om och åka hem.
De hämtar pojkarna Abél och José och stannar kvar i landet några veckor för att lära känna varandra och försöka bli en familj. Men snart besannas Annas farhågor. Pojkarna förblir oåtkomliga och betraktar mest Anna och Sal som señor och señora, några vuxna som ger dem mat och nya kläder. José är dessutom sjuk och faller stundtals i koma, men läkarna kan inte ställa någon diagnos.
Väl hemma i Sverige blir det inte bättre. Problemen med José eskalerar – han får ständiga raseriutbrott, pratar mycket om döden och är föraktfullt avståndstagande, framför allt gentemot Anna. Abél är mer öppen och nyfiken, men vill mest vara till lags. Den närhet och kärlek till barnen som Anna och Sal så länge längtat efter infinner sig inte. Anna känner skuld och ju längre tiden går, desto mer mardrömslik blir tillvaron.
Och vet inte vart är en stark, ärlig och gripande historia om hur livet inte alltid blir som man har tänkt sig. Boken är delvis självbiografisk."
tisdag 15 januari 2008
DAGENS DIKT
Bäste Herr Thoreau, ugglorna har varit här igen.
Förtala inte ugglornas sång. De vill bara varna
mig. De säger att min ensamhet är hotad och att jag snart
inte kan gå ut på vägen utan att möta någon.
Landskapet är en förgiftad råtta
som drar sig undan för att dö
när jag försöker hjälpa den.
Behövs nån förklaring? Nej, tolka orden som du vill. Själv har jag inga djupare kunskaper om 1800-talsförfattaren och filosofen Henry David Thoreau, men hans Walden finns i nyöversättning och borde nog vara nåt för oss alla. Det är nämligen hans dagbok från två års självvald isolering från civilisationen. I sin senaste diktsamling inleder halländska Ingela Strandberg ett slags samtal med honom, med fokus på människans ensamhet och naturens...
Än en gång - tolka orden som du vill, men håll med om att bokens omslag är alldeles underbart... /Diana
lördag 12 januari 2008
Täppas är Trött, fet och 50
Ja, det är inte jag som säger det, det är han själv. Och det är också titeln på hans bok som kommer i vår. Jag gillar Täppas Fogelberg oerhört mycket. Inte för att jag tycker om allt han säger, absolut inte (ibland får man gå och hämta skämskudden och gömma sig i den när han drar på i Ring P1) men för att han har en härlig humor och för att han är kompromisslös. Särskilt som programledare i ovan nämnda radioprogram. De övriga som leder ring P1 lägger sig verkligen vinn om att vara opartiska och diplomatiska, något som Täppas ofast inte alls bryr sig om. Han blir förbannad och hutar åt folk lite åt höger och vänster, precis som han vill och helt efter eget huvud. Nu har han skrivit en bok och jag ser framemot om han är lika vass med i skrift som han är i tal."Trött, fet & 50 är en varm och svart och djupt personlig berättelse om existentiell konkurs och om en resa ner i helvetet och åter. Oglamoröst skriver berättarjaget, den medelålders mannen, om familj och om barn och om att i askan efter alla idéer om vad frihet är, finna alltmer tydliga tecken på att vägen till lyckan inte med fördel beträds som en flykting och smitare. Kommer mannen, Täppas alter ego, att finna vägen till lyckan?Trött, fet & 50 är en berättelse om frihet, flykt, försoning och en livshållning som skär likt en machete i livets djungel. På ytan är detta en rak skildring av familjeliv, katastrofer och förlust men blir till en sång för det rena gubbvarat och för att med högburet huvud kunna säga: Jag är stolt över att vara trött, fet och femti!TÄPPAS FOGELBERG har tidigare gett ut bland annat Halli, hallå; en barndomsskildring och Blindstyre; en snubblares berättelse. Han är en av våra mest kända radioröster och kontroversiell programledare för Ring P1."
fredag 11 januari 2008
Veckans gäst
Först ut i det vi tänker kalla Veckans Gäst är Karin Wahlberg, läkare och författare.
Hon har svarat på frågorna: Var, hur och varför läser du?
"Jag läser i princip alltid och både sittande, liggande, både hemma och borta eller var jag nu råkar vara. Tåg, buss, kafé, kö. Jag har alltid en pocket i handväskan.
Många tidningar blir det. Dagspress, fackpress och veckopress. Jag läser en liten stund innan jag somnar i stort sett varje dag, romaner mest, men även fackböcker. Det blir inte många sidor.
Bäst och mest läser jag på sommarn när jag är ledig och ligger i sanden på stranden på Gotland. Då läser jag ofta lite mer eftertänksamma böcker, så kallade karaktärsromaner, som kräver lite sammanhängande lästid och inte snuttläsning. Sommaren 2007 största läsupplvelse var Åsa Lindeborgs "Mig äger ingen".
Jag har haft en period med viss ordtrötthet och läst ovanligt lite för att vara jag (vilket inte betyder att jag inte läst). Men jag känner att det denna åkomma snart håller på att gå över. Jag har ju skrivit många böcker rätt tätt. Ett visst pris får man väl betala.
Under tiden lyssnar jag. Senast på Leif GW Perssons "Faller fritt som i en dröm", som maken och jag lyssnade på i bilen när vi åkte till Dalarna för att åka skidor över nyår. Mycket bra som ljudbok med Peter Andersson som inläsare.
Just nu är jag inne i en period då jag knappt läser deckare alls. Det har nog blivit lite mycket av den varan tidigare. Men jag har kommit 50 sidor in i Jo Nesbös "Frälsaren" och den är mycket bra."
Hälsningar
Karin W
Många tidningar blir det. Dagspress, fackpress och veckopress. Jag läser en liten stund innan jag somnar i stort sett varje dag, romaner mest, men även fackböcker. Det blir inte många sidor.
Bäst och mest läser jag på sommarn när jag är ledig och ligger i sanden på stranden på Gotland. Då läser jag ofta lite mer eftertänksamma böcker, så kallade karaktärsromaner, som kräver lite sammanhängande lästid och inte snuttläsning. Sommaren 2007 största läsupplvelse var Åsa Lindeborgs "Mig äger ingen".
Jag har haft en period med viss ordtrötthet och läst ovanligt lite för att vara jag (vilket inte betyder att jag inte läst). Men jag känner att det denna åkomma snart håller på att gå över. Jag har ju skrivit många böcker rätt tätt. Ett visst pris får man väl betala.
Under tiden lyssnar jag. Senast på Leif GW Perssons "Faller fritt som i en dröm", som maken och jag lyssnade på i bilen när vi åkte till Dalarna för att åka skidor över nyår. Mycket bra som ljudbok med Peter Andersson som inläsare.
Just nu är jag inne i en period då jag knappt läser deckare alls. Det har nog blivit lite mycket av den varan tidigare. Men jag har kommit 50 sidor in i Jo Nesbös "Frälsaren" och den är mycket bra."
Hälsningar
Karin W
torsdag 10 januari 2008
Nu har temperaturen skruvats upp ytterligare
Även vi i Bjäre Bokhandel är svaga för smicker, särskilt smicker från ställen som det här. Att bli omtalad på det viset är ytterligare en orsak att sträva efter att ha lika hög kvalitet på den här bloggen som vi ständigt strävar efter att ha i själva boklådan. Gör som Lisa och hjälp oss med det genom att skicka in DIN bästa bokupplevelser.
Foto: Thor-Björn Bergman
onsdag 9 januari 2008
Fair play
I rättvisans namn: Såhär presenterar bokförlaget Forum Hillary Clintons bok:
"Ett bländande, komplext porträtt av kvinnan som banat väg för ett annat presidentskap och nu kanske sitt eget …Hillary Rodham Clinton beskriver sig själv som ”konservativ i sinnet och liberal i hjärtat”, vilket ger en fingervisning om den spännvidd som hennes personlighet och politiska agenda uppvisar. Hon är republikanen som blev demokrat, förortstjejen från Chicago som flyttade till det lantliga Arkansas, den intellektuellt briljanta och frigjorda kvinnan som åsidosatte sina egna karriärdrömmar för att bli Bill Clintons fru. Och som nu, efter att ha omdefinierat rollen av en rikets första dam, kliver ut ur sin mans skugga och kandiderar för det ämbete ingen kvinna hittills har innehaft – att bli Amerikas president 2008."
Heter USAs nästa president Barack?
Ja, efter nattens primärval ökade ju spänningen ett par snäpp. Barack Obama vann de inledande valen i Iowa men förlorade - dock med några ynka procentenheter - mot Hillary Clinton i New Hampshire. Hur ska det gå? Jag kan inte påstå att jag är speciellt insatt i den amerikanska politiken, men det känns väldigt spännande att demokraternas presidentkandidat antingen blir en kvinna eller en färgad man.
Så här presenterar Albert Bonniers förlag Barack Obamas bok:
"Barack Obama är en av de starkastedemokratiska presidentkandidaterna till valet 2008. I Min farr hade en dröm berättar han djupt personligt om sin uppväxt i ett USA som fortfarande präglades av raslagar. Berättelsen tar sin början när Barack Obama får reda på att hans far, som han aldrig lärt känna, har dött i en bilolycka. Faderns plötsliga död får honom att reflektera över sitt liv och vad som gjort honom till den han är. När han resertill Kenya för att möta den afrikanska delen av sin familj blir det en omtumlande upplevelse som får honom att försona sig med sin bakgrund. Min farr hade en dröm är en gripande skildring av en ung mans sökande efter sina rötter och en bok för alla som är intresserade av frågor om identitet, klass och ras. "
tisdag 8 januari 2008
Magda har läst Shantaram
Jippi! Vår blogg är nu officiellt interaktiv, det första svaret på vårt lilla upprop har kommit. Så här tycker Magda om Shantaram:"Boken jag läser just nu heter "Shantaram" som är Gregory David Roberts egen berättelse från de händelserika och omtumlande åren som förrymd fånge i Bombays undre värld. Det är en rå och hård värld Roberts beskriver, men det är en värld där kärleken, lojaliteten och vänskapen står i centrum och övervinner allt. Det är svårt och lägga ifrån sig boken, så spännande och gripande den är. Läser den på engelska"
Magda
En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie
Efter att ännu en gång blivit helt överrumplade av Julen och allt vad det innebär är vi nu på banan igen. Nytt år och nya böcker och massor att skriva om och framförallt att läsa. Lisa Förare Winbladh gästspelar hos oss genom sin recension av "En halv gul sol", en kritikerrosad bok som kommer i pocket nästa vecka. Missa förövrigt inte Lisas egen blogg "Matälskaren", ni hittar den på Taffel.Balanserande högst upp på min nattygsbords-bokhög gör nu "Fjärilen i min hjärna" av Anders Paulrud. "Den är en enastående skildring av döendet, av tillståndet när kampen är över och man måste finna sig i det oundvikliga" (DN 080108). Det känns som om det är en bok som kan sätta saker i sitt rätta perspektiv, något man (jag) kan behöva då man alltför ofta snöar in på de mest futtiga saker och emellanåt tycker man har ett "jobbigt" liv. Ibland är det nödvändigt att bli påmind om att man ska vara glad att man lever.
Lisa Förare Winbladh om En halv gul sol
Tio minuter in i boken vet jag. Inte om det är en bra eller dålig bok, det har jag inte tid att fundera över. Det jag vet är att jag kommer att vara borta ett tag. För torr sol bränner redan huden och får den att lukta av ozon, hattifnattelektriskt. Fint, hett grus skaver mina fotsolor och doften av damm och jollof rice sticker i näsan. Jag kan inte värja mig, du vet — som det är med vissa böcker.
Half of a Yellow Sun är Chimamanda Ngozi Adichies andra bok och handlar om republiken Biafras uppgång och fall. Boken har belönats med The Orange Prize. Biafra var en dröm, hägring, katastrof, som varade i tre korta år och kostade minst en miljon människor livet. Jag växte upp med uppmaningar om att äta varenda snabbmakaron och falukorvsgnutta av lojalitet med barnen i Biafra. Jag minns: svartvita flimrande bilder av barn med åldringars ansikten och uppsvällda magar. Ändå har jag knappt vetat något om Biafra förrän nu.
Som du förstår är det omöjligt att skriva en roman om 60-talets Biafra utan att skriva om mat, ätande, svält. Här möter vi Ugwu, bypojken som får anställning som houseboy hos den politiskt aktive akademikern Odenigbo. Ugwus hunger efter böcker, nej längtan efter den status och känsla av kontroll kunskapen ger, är lika glupsk som begäret efter den stekta kycklingen han stoppar i fickorna första dagen i sin husbondes hus. På besök i sin hemby gör hela kroppen uppror mot den alltför bulkiga, svårsmälta dieten baserad på mortlad akpu. Magen har gjort en klassresa.
Här finns Richard, den vite utbölingen som trots sitt strukturella överläge är den mest hjälplöse, hjälplös inför sin älskade, inför drömmen om Biafra och den smärtblandade njutningen av den alltför heta chilisoppan. Han ser sig i grunden som lika lika redundant som de exklusiva europeiska rätter som lämnas orörda på Odenigbos fester medan de inhemska rätterna går åt.
Men de starkaste, mest fascinerande personerna är systrarna Olanna och Kaneine som jag inte vill avslöja mer om. Du måste få möta dem själv i boken där hunger är en del av handlingen. Ett överflöd av importerade råvaror blir till två mål om dagen för att senare bli ett mål om dagen under den nigerianska blockaden. Hungerns tid är garrins tid. Fattigmansmaten gjord av kassava leder till långsam död genom kwashiorkor när den inte kompletteras med protein och andra mer näringsrika livsmedel.
Och sedan: Lyckan av att av att återigen äta oljeglänsande jollof rice när livet sakta återgår till, om inte det normala, så i alla fall något mer än en kamp för att överleva. Rätten och dofterna är densamma men de som äter den är förändrade. De som överlevt.
Läs nu inte Half of a Yellow Sun för matskildringarna, men notera dem särskilt. Matskildringar i böcker är ofta påklistrade, de ses av författarna som ett tillfälle att excellera i sinnlighet och den används tröttsamt ofta som en övertydlig statusmarkör.
Adichie utnyttjar inte maten för briljanta metaforer, den utgör komplexa pusselbitar som i sin tur tålmodig fogas samman till en berättelsens väv så skickligt att fogarna inte kan skönjas. Det är just så jag älskar mat i litteratur. Maten har mening utan att vara ett mål i sig. Att motstå frestelsen att använda lättköpta klyschor, att ändå förmedla det sensoriska, taktila, är lika viktigt och lika svårt som när sexuella begär och handlingar ska skildras. För sexuellt begär och vår fåfänga längtan efter bekräftelse är lika självklara drivkrafter som hungern. Så också i denna bok. Men Adichies människor är inte rön för vinden. Och det är i just detta bokens storhet ligger.
Författaren har nämligen mage, ja den oerhörda fräckheten, att försöka tala om för oss vad kärlek är. Mer än något annat är Half of a Yellow Sun en lågmäld men intensiv berättelese om att kämpa för kärlek och värdighet under omständigheter vi inte kan föreställa oss. Stillsamt, outröttligt i vardagen, som det prosaiska sökandet efter magra ödlor att grilla över öppen eld. Proteintillskott som innebär skillnaden mellan liv och död för ett älskat barn.
Adichies romangestalter förbryter sig; mot främligar, dem de älskar och mot sig själva. Hur lever man vidare? När Ugwu lagar sitt hemlands stuvning och smaksätter han med arigbe, glömskans ört. Orden är bedrägliga här och vi måste läsa varsamt för att kanske finna ett svar. Att det inte handlar om den glömska som innebär en förlust av minnen och därmed det förflutna; utan den glömska som är ett annat ord för förlåtelse.
Läs mer: Chimamamnda Adichie hatar garri, vilket hon skrivit om i New Yorker och hennes avstånd till garrin gör henne främmande, till en utlänning i det egna hemlandet.
Half of a Yellow Sun är Chimamanda Ngozi Adichies andra bok och handlar om republiken Biafras uppgång och fall. Boken har belönats med The Orange Prize. Biafra var en dröm, hägring, katastrof, som varade i tre korta år och kostade minst en miljon människor livet. Jag växte upp med uppmaningar om att äta varenda snabbmakaron och falukorvsgnutta av lojalitet med barnen i Biafra. Jag minns: svartvita flimrande bilder av barn med åldringars ansikten och uppsvällda magar. Ändå har jag knappt vetat något om Biafra förrän nu.
Som du förstår är det omöjligt att skriva en roman om 60-talets Biafra utan att skriva om mat, ätande, svält. Här möter vi Ugwu, bypojken som får anställning som houseboy hos den politiskt aktive akademikern Odenigbo. Ugwus hunger efter böcker, nej längtan efter den status och känsla av kontroll kunskapen ger, är lika glupsk som begäret efter den stekta kycklingen han stoppar i fickorna första dagen i sin husbondes hus. På besök i sin hemby gör hela kroppen uppror mot den alltför bulkiga, svårsmälta dieten baserad på mortlad akpu. Magen har gjort en klassresa.
Här finns Richard, den vite utbölingen som trots sitt strukturella överläge är den mest hjälplöse, hjälplös inför sin älskade, inför drömmen om Biafra och den smärtblandade njutningen av den alltför heta chilisoppan. Han ser sig i grunden som lika lika redundant som de exklusiva europeiska rätter som lämnas orörda på Odenigbos fester medan de inhemska rätterna går åt.
Men de starkaste, mest fascinerande personerna är systrarna Olanna och Kaneine som jag inte vill avslöja mer om. Du måste få möta dem själv i boken där hunger är en del av handlingen. Ett överflöd av importerade råvaror blir till två mål om dagen för att senare bli ett mål om dagen under den nigerianska blockaden. Hungerns tid är garrins tid. Fattigmansmaten gjord av kassava leder till långsam död genom kwashiorkor när den inte kompletteras med protein och andra mer näringsrika livsmedel.
Och sedan: Lyckan av att av att återigen äta oljeglänsande jollof rice när livet sakta återgår till, om inte det normala, så i alla fall något mer än en kamp för att överleva. Rätten och dofterna är densamma men de som äter den är förändrade. De som överlevt.
Läs nu inte Half of a Yellow Sun för matskildringarna, men notera dem särskilt. Matskildringar i böcker är ofta påklistrade, de ses av författarna som ett tillfälle att excellera i sinnlighet och den används tröttsamt ofta som en övertydlig statusmarkör.
Adichie utnyttjar inte maten för briljanta metaforer, den utgör komplexa pusselbitar som i sin tur tålmodig fogas samman till en berättelsens väv så skickligt att fogarna inte kan skönjas. Det är just så jag älskar mat i litteratur. Maten har mening utan att vara ett mål i sig. Att motstå frestelsen att använda lättköpta klyschor, att ändå förmedla det sensoriska, taktila, är lika viktigt och lika svårt som när sexuella begär och handlingar ska skildras. För sexuellt begär och vår fåfänga längtan efter bekräftelse är lika självklara drivkrafter som hungern. Så också i denna bok. Men Adichies människor är inte rön för vinden. Och det är i just detta bokens storhet ligger.
Författaren har nämligen mage, ja den oerhörda fräckheten, att försöka tala om för oss vad kärlek är. Mer än något annat är Half of a Yellow Sun en lågmäld men intensiv berättelese om att kämpa för kärlek och värdighet under omständigheter vi inte kan föreställa oss. Stillsamt, outröttligt i vardagen, som det prosaiska sökandet efter magra ödlor att grilla över öppen eld. Proteintillskott som innebär skillnaden mellan liv och död för ett älskat barn.
Adichies romangestalter förbryter sig; mot främligar, dem de älskar och mot sig själva. Hur lever man vidare? När Ugwu lagar sitt hemlands stuvning och smaksätter han med arigbe, glömskans ört. Orden är bedrägliga här och vi måste läsa varsamt för att kanske finna ett svar. Att det inte handlar om den glömska som innebär en förlust av minnen och därmed det förflutna; utan den glömska som är ett annat ord för förlåtelse.
Läs mer: Chimamamnda Adichie hatar garri, vilket hon skrivit om i New Yorker och hennes avstånd till garrin gör henne främmande, till en utlänning i det egna hemlandet.
söndag 6 januari 2008
Stor sorg råder
i litteratursverige. För bara några dagar sedan gick Slas bort, och nu Anders Paulrud. Båda fantastiska, men den senare har ändå en speciell plats i mitt "läsehjärta". Få har beskrivit längtan, sorg och kärlek som han. Frågar du mig om hur han skrev så svarar jag allvarligt, vackert och vemodigt, för att inte säga sorgligt. Har du inte läst Ett ögonblicks verk ska du inte vara ledsen, snarare tvärtom, för då har du en högtidsstund framför dig. Själv ska jag ha min egen lilla minnesstund över Anders Paulrud när jag får läsa hans sista bok Fjärilen i min hjärna som kommer ut i dagarna. Där sörjer han sig själv och försöker tänka sig att allting kommer att fortsätta utan honom... och det gör det ju, men för en stund stannade tiden upp.../Diana
onsdag 2 januari 2008
Titta in här så länge
En beroendeframkallande sida om MAT och allt som hör till och även hemvist för Lisa Förare-Winbladhs utomordenligt trevliga blogg Matälskaren. Mycket nöje.
Jodå, Bjäre Bokhandel är med 2008 också
Och ja, det finns ett liv efter jul och nej, vi har inte slutat blogga, även om vi med vår frånvaro har brutit mot den viktigaste regeln när det gäller just bloggar, nämligen den som säger att en bra blogg uppdateras MINST en gång om dagen, gärna fler.
Vi lovar bot och bättring inför det nya året och önskar god fortsättning.
Vi lovar bot och bättring inför det nya året och önskar god fortsättning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)